I mitt minne och i mitt hjärta.... alltid

1998-2008

GIC S*Wildwood's Quinette

Min milda, vackra och tillitsfulla Qeenie, du finns alltid hos mig...men din plats i fönstret är så tom, så väldigt tom....älskade lilla gumman.
 

Quinette med sitt milda, lugna älskliga sätt, det fanns inte mycket som upprörde henne. Hon rörde sig lugnt och smidigt som ett lejon.  Det var oftast bara på hennes öron man såg att hon hörde ljud men hon var sällan nyfiken nog att gå och kolla, hon var så full av tillit till livet.

Den vackra Quinette med sin härliga look. Hon var en sådan duktig och snäll mamma även där med full tillit till de andra katterna. Men hon var också den stora rymmaren, såg hon en chans så..........när sotaren var här fick jag hämta henne på taket, det var halt och jag var livrädd, men hon var som vanligt lugn. Hon är mamma till Sannafjällets C-, E-, och  I-Kull.

Foton: 1   2  3  4

 

 

 

2005-2006

S*Sannafjället's Inka


En hona efter Quinette har alltid funnits i mina planer, jag vill inte släppa den linjen som har gett mig så mycket glädje genom åren. Eftersom nu Quinette börjar bli till åren och I-kullen är tänkt att bli hennes sista kull...........ja då blev det så att Inka blev kvar hos mig, en underbar liten gumma som påminner mig så mycket om Quinette. Samma tillitsfulla inställning till livet och härliga skogis look.
Tyvärr ville nu ödet annorlunda, men Brus tar hand om dig, det vet jag. Lilla vackra gumman, nu har du det bra......

Foton: 1
 

 

 

 

1997-2006

S*Sannafjället's Brus
 

Brus, det var min stora ,snälla björn och alla kattungars uppfostrare och fosterfar,  han låg i kattlådan med Quinette ( måste ha en stooor sådan ) från första dagen och visste precis hur man skulle tvätta små  bäbisar. Visst blir man många gånger förundrad över djurens instinkter. Han körde uttröttningsmetoden med Repris när hon lade  tassarna över sina barn och  med tydligt kroppsspråk sa:  
- Det är mina barn, gå härifrån. Han gav aldrig upp och blev  även deras stora farbror. Han lånar också med glädje ut sin magpäls till de kattungar som vill snutta. Dora fortsatte snutta på Brus när mamma Isa sa ifrån.

Han ville ALLTID vara i centrum, pratsam, MYCKET pratsam, älskade att bli klappad och kammad.

Utställningar förstod han inte vitsen med, mycket människor och katter och alla som ska klämma  och känna, så han fick tidigt pension från den karriären.
Min stora björn, jag kan känna att du fortfarande håller ett öga på oss.

Foton: 1  2  3

 

 

 

 

Prisse

 1989-2005

Ja, du Prisse vad allt fick du inte vara med om sen matte började med kattuppfödning. Kul var det att se dig som tjockmagad farbror leka och försöka fostra våra kattungekullar. Du tyckte nog att den enda fördelen med dem var att det då fanns kattungemat ihuset ;-). Tack för alla åren, du har följt mig på många flyttfärder, tror du var nöjd med att vara innekatt de sista åren.

 

 

 

 

My Lady, kallad Mio, min första Norska Skogkatt, stamtavla

1993-1997

Mio, min Mio, min första skogis, Mycket speciell dam med mycket av det vilda, ursprungliga i sig, mycket självständig. Mio med all sin charm tände en gnista hos mig att vilja veta mera och framför allt, skapade ett behov att ha skogisar i min närhet. Denna underbara ras. Hon är anledningen till att jag började med uppfödning, S*Sannafjället's NFO.

 

 

 

Maja, här med sonen Prisse

1978-1994

Maja, denna snälla katt. Vilket tomrum det blev efter dig, ändå gjorde du inget större väsen av dig, du bara fanns och älskade alla i din närhet. Vi pratar ofta om dig, gumman.

 

 

 

Prille

1980-1989

Prille, stor och stark, traktens jägare. Bar hem och lade sorkarna i rad på vår bro, kunde bli många på en natt. Tyckte inte om högljudda barn, då tog han fart och knuffade omkull dem.

 

 

 

Snus, min första egna katt

1971-1980
 Snus var en mycket bestämd och respektingivande herre, mycket duktig jägare. Ville ofta lämna bidrag till maten med att släpa hem stooora ladugårdråttor....(huu, vad stora de kan vara!!) förstod aldrig att det inte var så uppskattat.